rädd
Jag är verkligen rädd, jag blir inte bättre. Nu är febern borta så jag kan egentligen gå till skolan imorgon, men jag är "sjukskriven" därifrån denna vecka. MEN jag kan ändå inte gå för min mun & läppar. Det är sjukt svårt att förklara, men detta har tagit sjukt psykiskt på mig och jag funderar på att gå till en psykolog sen för jag har fått beteenden som inte ska finnas.
Det jag är rädd för är att jag nog inte är bra tills jag fyller år, har legat över en vecka nu och det är inte bättre i munnen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller ringa som förstår vilket problem detta är. Läkarna säger smörj med det här, men DET HJÄLPER INTE, fattar dom inte?!. Jag kan inte ens gå utanför dörren för jag är rädd att stöta på någon jag känner, visst ingen kanske bryr sig så men jag är äcklad av mig själv som jag ser ut i mun. Och hungrig är jag hela tiden, kilona rasar det är dock bara vätska som försvinner vilket gör att jag är svimfärdig dygnet runt. Jag kan inte heller prata, det är bara mamma som förstår vad jag säger, så jag kan inte ringa någon heller som kan muntra upp mig. DETTA TAR SÅ JÄVLA PSYKISKT PÅ MIG SÅ JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA!!!!!!!
Förvänta er inget av mig tills i maj. då är jag säkert på benen igen. och juste jag får inte träna på ett tag, men hallå jag måste det, annars dör jag ut av uttråkning! de fattar verkligen inget! JAG TRÄNAR IKVÄLL, får hjärtat ett ryck så får den väl få det. Dör jag så dör jag, thats it.
Det jag är rädd för är att jag nog inte är bra tills jag fyller år, har legat över en vecka nu och det är inte bättre i munnen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller ringa som förstår vilket problem detta är. Läkarna säger smörj med det här, men DET HJÄLPER INTE, fattar dom inte?!. Jag kan inte ens gå utanför dörren för jag är rädd att stöta på någon jag känner, visst ingen kanske bryr sig så men jag är äcklad av mig själv som jag ser ut i mun. Och hungrig är jag hela tiden, kilona rasar det är dock bara vätska som försvinner vilket gör att jag är svimfärdig dygnet runt. Jag kan inte heller prata, det är bara mamma som förstår vad jag säger, så jag kan inte ringa någon heller som kan muntra upp mig. DETTA TAR SÅ JÄVLA PSYKISKT PÅ MIG SÅ JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA!!!!!!!
Förvänta er inget av mig tills i maj. då är jag säkert på benen igen. och juste jag får inte träna på ett tag, men hallå jag måste det, annars dör jag ut av uttråkning! de fattar verkligen inget! JAG TRÄNAR IKVÄLL, får hjärtat ett ryck så får den väl få det. Dör jag så dör jag, thats it.
Kommentarer
Trackback